Nu är jag på en ybuss. Sitter hyfsat bekvämt och bakåtlutad. Underhåller mig med musik och mackor. Jag känner mig så mycket på väg framåt och ibland är det så skönt med snus under överläppen. Har en så tydlig riktning, och det gör inget att slutet inte är hundra procent planerat för målet är resan. Under den gångna månaden har jag fått ett helt nytt tidsbegrepp. Och jag är inte så bra på att formulera mig längre men vad gör det egentligen? Numera skriver jag in saker i almanackan efter de händer. Låter mig själv glömma viktigheter/verkligheten för även om det kostar mig pengar står inte livet som insats. Allt faller inte för varje misstag. Ändå försöker jag vara disciplinerad och läsa. Det kändes förut som om mina eyelinervingar satt fast och jag vet inte hur många gånger jag somnade med dem istället för bettskenan, men när jag glömde dem båda i Stockholm fick jag klara mig själv och jag har ändå fortsatt sväva? Från och med ikväll kommer jag vänja mig tillbaks.
Jag vet vad jag vill idag och det spelar ingen roll om det ändrar sig imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar