viktigt

Hittade denna bild på Vanessas instagram från förrförra sommaren. Ska berätta lite om vad jag ser:

För det första ser jag skitsmal och sjuk ut och för det andra så dricker jag pepsi (max) medan de andra äter glass. Jag tror jag också smakade lite glass, men det var först hösten 2012 jag började tillfriskna. Här hade jag ångest när jag umgicks med vänner och åt gott?! Det låter helt absurt. Varför välja smal framför att må bra? Jag fattar inte att jag gjorde allt det där mot mig själv, för konsekvenserna av allt sitter ärligt talat fortfarande i ibland.

När det blir stressigt och jobbigt så kommer ibland dessa tankar men då är det bara att ÄTA och omge mig med bra människor för att hålla mig på rätt bana. Hur mycket jag än ibland skulle önska att min kropp mådde bra vid ett lägre BMI så vet jag att det absolut inte är värt det. Jag blir äcklad av bilderna. Jag har insett att min kropp inte mår bra under en viss vikt och accepterat att mitt mående är långt mycket viktigare än hur jag ser ut. Vilket borde varit självklart ända från första början. Ätstörningar är att kämpa för en sak men uppnå motsatsen. Jag kämpade för att bli bättre, finare, mer gillad, få bättre självförtroende och självkänsla. Istället blev det så att jag hatade mig själv, såg sjuk ut och omöjligen kunde bli gillad av andra eftersom jag bara höll mig borta från sociala sammanhang och hade sämst självförtroende och självkänsla. Vad fan ska man vara smal för om man ändå tror att man är tjock och håller sig inomhus och i pösiga kläder? Och varför skulle smal vara finare? Vad är fin och varför ska man vara det överhuvudtaget?

Jag vet inte vad jag väger och jag vill inte vilja veta det heller. Jag har lyckats få ett liv. Jag käkar hellre pizza med mina vänner än att sitta hemma ensam. Jag åker hellre till Berlin och lever livet än att gå mot en långsam död framför miniräknaren. Jag är hellre "tjock" och äter det jag vill än smal och ändå inte gilla mig själv. Jag älskar hellre mig själv än att sträva efter något annat. Jag är min kropp och jag vill inte plåga mig själv. För jag det enda och bästa jag har. 

Min resa: